Var bara dig själv!
Var bara dig själv så kommer det att gå bra. Har du hört det uttrycket någon gång? Jag gissar på ett ja på den frågan. För vem har inte fått den kommentaren när man stått nervös inför en jobbintervju, en fest med många nya bekanta eller när man ska träffa
sin nya partners föräldrar för första gången. En väldigt rak uppmaning som sägs i all välmening och som betyder något fint, dvs "jag tycker om dig precis så som du är, därför kommer de också att göra det ". Men samtidigt så kan det vara en
svår uppmaning att uppfylla. För hur är man när man bara är sig själv? Hur vet man säkert att man bara är sig själv?
Vi alla har ju olika delar av vår personlighet som vi visar upp mer eller mindre för olika personer i vår närhet. Det behöver inte innebära att vi inte är oss själva när vi är på jobbet bara för att vi där pratar och klär oss på ett annat sätt än vi gör
på tjejmiddagen med bästisarna. Dessutom drar ju olika människor också fram olika drag hos oss.
För mig är det väldigt avgörande hur länge jag har känt en person i hur mycket "mig själv" jag känner mig bekväm med att vara. Om du till exempel har umgåtts med en person i ett år och sett fem olika utmärkande personlighetsdrag under de tillfällena ni
träffats så väger ju dessa fem väldigt högt för hur du ser på personen ifråga. Har du istället känt personen i tio år och kanske sett femtio olika drag vid olika tillfällen så vet du mer om vilka drag som är genomgående och återkommande. Ett möte
när personen är på riktigt dåligt humör har då inte lika stor betydelse eftersom det är en pusselbit av hundra istället för en pusselbit av fem. Hänger ni med hur jag menar?
Kanske betyder "att bara vara sig själv" att man inte bryr sig så mycket om vad andra tycker utan bara låter det flyta på, utan att hålla tillbaka tankar, personlighetsdrag och känslor. I så fall är det ju extremt befriande och något som jag personligen
känner blir enklare och enklare med åldern.
Idag känner jag mig faktistikt lite just så här:
Dels på grund av glasögonen då jag precis köpt mig ett par läsglasögon för första gången i mitt liv. På tal om att bli äldre... Och dels på grund av att jag är rastlös och sugen på att hitta på något skoj.
Hur gör du för att vara dig själv? Och vet du helt fullt ut vem du är? (Djupt jag vet, men jag är bara mig själv och jag gillar djupet 😉).
/Ida