Göteborgs filmfestival och berättelsen om ett kärleksbarn
Nu är jag tillbaka hemma efter ett par dagar i Göteborg och Göteborgs Filmfestival där jag har varit med min mamma. Vi såg enbart dokumentärer och gick bara på dagtid. Det var himla mysigt!
Den film utav de vi såg som jag gillade bäst var Love Child. Den handlar om ett par som tvingas fly från Iran eftersom deras utomäktenskapliga affär är straffbar med döden. För att rädda sig själva och sitt barn tar de sig till Turkiet, men här tar deras jakt på ett bättre liv stopp och de landar i limbo.
Den var otroligt fängslande och det var så fantastiskt hur dessa personer delade med sig av sig själva på ett sådant nära och okonstlat sätt. Man kunde verkligen leva sig in i deras frustration. Jag både grät och skrattade, kände frustration och ödmjukhet. Så himla fint! Jag kan verkligen rekommendera den.
I en av scenerna får mamman i familjen en cykel av sin man och lyckan hon visar är total. Det fick mig att tänka på allt jag har och hur van man är att ha all mat och alla saker man kan behöva, och hur lätt det är att ta sådant för givet. Det tar jag med mig mest; att komma ihåg att känna tacksamhet. Man vet aldrig vad som kommer att ske i framtiden och livet är verkligen inte rättvist.
Över natten hade jag och mamma lyxen att bo över på Comfort hotel i Göteborg Så glad att jag fick tillbringa två dagar med min mamma och att få uppleva olika intressanta människoöden, sitta och prata och äta gott tillsammans.
Ett regnigt Göteborg. När ska vi få någon snö tro?
Har du sett någon film på festivalen i år?
/Ida
