Konsten att vara en vän
Konsten att vara en vän kan ibland kännas som en svår konst att utföra. Man ska inte bara vara mot en annan person så som man själv önskar bli behandlad, man ska också behandla den på det sätt som just den mår bäst av. Det är inte nödvändigtvis samma sak. Precis som i vilken kärleksrelation som helst ska man lyckas förstå sig på personens behov och önskemål och göra sitt bästa för att uppfylla dessa samtidigt som man är sig själv och inte tvingas förändra sin personlighet på något sätt. Det ska alltså falla sig naturligt. Det är inte med alla personer som det kan falla sig just så naturligt med, och där det bara klickar utan att man behöver anstränga sig för det.
Lika mycket som du själv är en komplex person är även alla andra du möter det (mer eller mindre) och ingen person kan alltid fylla en annans alla behov. Ibland är det underbart att vara med den där kompisen som jämt får dig att skratta högt, medan du vid andra tillfällen kanske vill diskutera dina innersta tankar med den som alltid lyssnar och ger så bra råd. Ibland är detta en och samma person, ibland inte. Ibland kan du berätta ett skämt för en vän som du vet roas av sådant medan en annan kanske bara tar illa upp. En dag kanske personen som vanligtvis roas av skämt inte alls tycker att det är lika skoj längre.
Att ta sig fram genom livets alla händelser och genom den utveckling man ständigt går igenom som människa och behålla en gammal vän kan ibland vara svårt. Ibland måste man inse att en vänskapsrelation inte längre är var den har varit och att det är ok att gå vidare utan den.
Men konsten med vänskap är samma som i alla relationer. Att lyssna, att försöka känna in, att vara närvarande, att vara omtänksam och att låta relationen styras av förståelse och kärlek. Svårare än så är det inte. Precis så svårt är det.